Skip to main content

Lämna över chefskapet i två veckor till en 17-åring för att sätta verksamhetsutvecklingen i första rummet? Flytta ut ur ditt chefsrum och lämna ditt skrivbord för att få in nya tankar och idéer från en svårnådd målgrupp? Hur jobbar man för att få in ungt ledarskap på Historiska museet.

Det var vad Åsa Marnell, museichef på Historiska museet bestämde sig för att göra. In kom Neo Holgersson, gymnasiestuderande med intresse för att göra skillnad och en syn på historia som något som hjälper oss att navigera i samtiden. Under två veckor i somras jobbade han som junior museichef. 

Vi får en pratstund om ungt ledarskap på Historiska museet med Åsa och Neo. Det har gått en dryg månad efter att Neo avslutat sitt uppdrag som junior museichef.

”Jag fick idén för ganska många år sen, innan jag kom till Historiska museet. Jag läste om en kulturchef i Värmdö som hade en ung person som sin sommarvikarie. Och nu var det dags att förverkliga det här hos oss.”

Vad drömde du om, Åsa? Varför ville ni göra det här?

”Jag inser ju att jag inte har kompetensen av att vara ung längre. Och vi vill vara användardrivna. Den här målgruppen ska känna att de är delaktiga i Historiska museets verksamhet och att vi lyssnar på dem. Jag ville också visa omvärlden att vi är ett museum där vi tänker nytt och testar nya saker.”

Och du, Neo? Vad drömde du om?

”Min erfarenhet från historieundervisningen är att det är ganska få som gillar det. Det blir inte alltid så förankrat i vår verklighet. Och om vi inte kan förstå det förflutna så är det svårare att förstå varför samhället idag ser ut som det gör, hur lagarna har förändrats och formats om, hur ekonomin utvecklats och så vidare. Jag är själv väldigt historieintresserad och vill vara med och bidra till att fler unga förstår de här kopplingarna och ser på historia på ett annat sätt.”

Hur gick det till?

Hur gick ni tillväga för att förverkliga idén, Åsa?

”Först och främst så var det väldigt viktigt att det var väl förankrat i verksamheten. Det var ju någon som faktiskt skulle coacha både chefer och medarbetare. Jag och mina två enhetschefer resonerade igenom det ordentligt och pratade med medarbetarna. Historiska museet ingår i Statens historiska museer och jag förankrade det också med min chef, överintendent Magnus Hagberg, och myndighetens ledningsgrupp. Allt för att det både skulle tas på stort allvar och för att den person som kom in skulle få goda förutsättningar att göra skillnad.”

”Sen gjorde vi en noggrann rekrytering där vi följde våra vanliga rutiner för en chefsrekrytering. Vi tittade igenom arbetsordningen ordentligt så att det inte skulle bli fel och kom fram till att det var en junior museichefstjänst som skulle utlysas. Och vi tänkte igenom hur vi skulle formulera oss för att nå ut till just den här målgruppen. Det var ju någon i 15-17årsåldern vi sökte. Det innebar också att det inte handlade om kvalifikationer utan om personliga egenskaper och det unga perspektivet.”

”Jag såg annonsen på sociala medier och blev direkt väldigt tilltalad. Den är verkligen viktig eftersom det är det första intrycket. Jag kände att detta var riktat till mig. Det lät väldigt häftigt. Ett kreativt jobb med roliga möjligheter”, fyller Neo på. ”Samtidigt hade jag inte en jättestark relation till Historiska museet sedan innan. Jag hade nog inte varit här sen jag var liten.”

”Vi fick över 200 sökande och jag var väldigt noga med att läsa alla ansökningar. Det här var ju unga personer som faktiskt tagit sig tid att söka till oss. Det vi tyckte var viktigt var att det fanns ett både och. Både historieintresse och ett engagemang för att unga ska bli lyssnade till. Det var också ett plus om den som sökte jobbet inte var helt indoktrinerad i vilka vi är och varit här en massa gånger. Vi ville ju få en ny blick på verksamheten”, berättar Åsa.

Ungt ledarskap på Historiska museet

Så hur blev det när du satte igång, Neo?

”Jag fick ett oerhört bra mottagande. Alla jag mötte tog mig verkligen på allvar och var intresserade och nyfikna på vad jag hade att säga. Jag behandlades som alla andra och förminskades inte för att jag var ung. Det var väldigt roliga arbetsuppgifter där jag kunde verka väldigt fritt men också visste vad som förväntades och hur jag kunde gå tillväga. Det var både konkret och utrymme att vara kreativ.”

”Jag blir stolt när jag hör om hur mottagandet av dig blev”, säger Åsa och fortsätter: ”Uppdraget var ju väl förberett och kopplat till det vi vill åstadkomma och få reda på. Vi ville få ut så mycket som möjligt av detta. Det handlade om att genomlysa vår verksamhet utifrån Neos perspektiv och komma med förslag och idéer. Så arbetsuppgifterna handlade om allt ifrån att utforska vår webb, komma med inspel på framtida utställningar, tänka igenom hur vi kan använda våra praoelever till att helt konkret skapa innehåll på museets sociala medier. Det var avgörande att Neo var så självgående och jag hade också uppmanat funktionerna runt omkring, tex kommunikationsavdelningen men också andra museer inom myndigheten att verkligen passa på.”

Hur tog du, Neo, dig an att axla ledarskapet som förväntades av dig?

”Ja, titeln junior museichef var kanske lite avskräckande. Men jag fick verkligen ansvar på en rimlig nivå och på ett sätt som gjorde att jobbet blev roligt och stimulerande. Jag kände att jag hade ansvar för att göra skillnad och ville möta andra på ett sätt som visade att man kan lita på mig.”

”Vi blev ju också väldigt imponerade av hur mogen du var när du klev in. Det blev tex en del mediauppmärksamhet. Och redan 45 minuter efter att du hade börjat din första dag så genomförde du en intervju med Sveriges radio med kloka, tydliga svar och till synes ingen osäkerhet”, säger Åsa.

Lärdomar

Vad har du fått med dig av den här erfarenheten, Åsa?

”Efter den första dagen fick du ta över mitt rum och mitt skrivbord och så jobbade vi ihop under första veckan. Sen möttes vi när du skulle avsluta. Då hade jag 16 sidor med förslag och tankar på mitt bord. En massa viktiga inspel i vår verksamhetsutveckling. Idéer om hur vi kan använda praoelever som medpedagoger och sociala medier-redaktörer som vi kan omsätta direkt. Trendspaningar som jag tar med mig framåt. Men också en hel del bekräftelse på att vi också gör rätt saker redan.”

Vilka var dina viktigaste lärdomar, Neo?

”Inte minst hur det är att jobba på en riktig arbetsplats där man blir litad på och det finns förväntningar. Med alltifrån hur man hantera jobbmejl och sparar dokument på rätt ställe, till att få en social erfarenhet av att möta kollegor och se hur en verksamhet fungerar. Sen har jag fått upp ögonen för en hel bransch och alla de yrkesroller som finns här. Det kan mycket väl få betydelse framåt för mig.”

Vad blir nästa steg?

”Vi har en massa idéer att förverkliga nu som hänger bra ihop med den utveckling vi redan är inne i. Vi vill ha mer ungt deltagande. Så kommer vi fortsätta att kommunicera utåt kring det här, visa att vi tänker utanför boxen och att vi tar ansvar för den sociala hållbarheten för ungdomar”, berättar Åsa.

”Och jag ska gå klart gymnasiet”, säger Neo leende.

Vad har ni för råd till andra som blir sugna på att testa det här?

”Den interna förankringen var otroligt viktig för oss. Både för att detta verkligen skulle få effekt och för att den som kom hit fick bra förutsättningar. Tänk igenom rekrytering och hur ni kommunicerar till målgruppen. Ta det på allvar och förbered själva uppdraget för att få tillbaka det ni investerar. Och, så klart, fundera ordentligt på vad det är ni vill få ut av det”, säger Åsa.

”Och är du en ung person som vill göra skillnad och som är intresserad av ett visst område, ta mod till dig och sök upp sådana här möjligheter”, fyller Neo på.