Hur mår världen egentligen?
För ett par veckor sedan resonerade Jan Eliasson runt detta samt om frågan ”Hur kan vi göra skillnad när vi upplever en allt mörkare värld” i ett samtal med ett 40-tal ledare från Gaias nätverk. Jan berättade att han gått från att vara en bekymrad optimist till en pessimist som ännu inte givit upp.
Jans svar på frågan om läget i världen innehåller bland annat följande:
- Lågkonjuktur på den diplomatiska och demokratiska marknaden
- Djup misstro, brist på tillit, som spridit sig. Inte bara mellan länder, utan även inom länder
- Gränsen mellan sanning och lögn är flytande
- Demokratin får sig en smäll
Därtill lyfte han fram den rent existentiella utmaning som klimatfrågan och hoten mot den biologiska mångfalden innebär och konstaterade att det i de flesta situationer finns en ”Plan B” men det finns ingen ”planeten B”.
Hur kan vi göra skillnad när vi upplever en allt mörkare värld?
En del av samtalet handlade också om vad man kan se för vägar framåt:
Detta är Europas chans – att komma samman och stå upp för vår egen säkerhet men också för att bidra till den liberala demokratins försvar.
De nordiska länderna kan spela en viktig roll, vår demokrati är robust och byggd underifrån av våra far- och morföräldrar genom civilsamhället och folkrörelserna. Vi är också genom vår geografi viktiga i de arktiska frågorna och har en gemensam säkerhetspolitisk plattform. Vi har vant oss vid USAs skydd, men nu behöver vi själva ta ansvar och bli starkare som EU och västeuropeiska NATO-länder. Nu behöver vi tala med en röst och agera på ett samlat sätt.
Jan ser också att vi behöver ställa oss frågor om vad det ökade misstroendet beror på och vad som krävs av oss nu:
Vi har inte skött vårt pastorat så bra vi borde, vi behöver ett nytt sätt att arbeta på. Sätt problemet i centrum och samla de som kan påverka problemet i mer informella strukturer. Gör detta över sektorsgränser och samla krafter från offentliga organisationer, näringsliv, civilsamhället och internationella samarbeten. Använd samtal och gå därefter till handling/ansvarsfördelning. Vi behöver visa att även demokratierna kan vara konkurrenskraftiga, att det inte bara är den starka mannen som kan få saker gjort. Vara starka och resilienta på hemmaplan för att kunna påverka världen. Mobilisera de goda krafterna.
Vad kan jag göra?
Jan betonade också vikten av att vi var och en ställer oss frågan: Vad kan jag göra?
Några svar som kom fram i samtalet var: Ta ledarskap och möjliggör för andra att göra det också. Det finns alltid en kraft i att vi alla kan göra något. Ta också vara på kraften hos unga som vill bidra till en bättre värld. Sök meningsfullhet. Hitta en roll i att skapa det samhälle vi vill ha – i våra organisationer och i civilsamhället.
Jans budskap var tydligt:
Vi behöver klarsynt se verkligheten som den är, men också så som vi vill att den ska vara – och sedan varje dag arbeta för att minska gapet.
För att lyckas med dessa förflyttningar blev en viktig konklusion av samtalet var att världens viktigaste ord är TILLSAMMANS.
Tack Jan Eliasson för att du ville dela med dig av din klokskap och dina erfarenheter! Läs mer om ledarskap i en komplex tid här.
Fotograf: Claes Thorsson